Som ni kanske märker så är jag riktigt nördig när det gäller siffror och resultat, men nördig gällande något tycker jag att man ska vara!
Efter jag tränat tyngdlyftning i några månader så fick jag ganska stora problem med baksida axlar och axlarna i allmänhet. Jag var inte tillräckligt vältränad för att träna på med de vikterna jag började med, och det ihop med en teknik som inte var så bra, så höll det inte riktigt. Därav stannade jag av nästan direkt i utvecklingen och ökade inte på mina bästaresultat. Jag tränade inte heller efter något schema här, utan det började jag med i augusti i fjol.
Från slutet på mars till början augusti lyssnade jag på kroppen och tränade det jag kunde och lät bli det som gjorde ont. Fokuserade på att förbättra tekniken och bli rörligare.
Fick också för mig att försöka kvala till SM i styrkelyft i en lättare klass för att jag inte var tillräckligt stark i 63:an. Körde en bantning på nära 5 kg på 9 dagar, och lyckades kvala precis med 230 kg totalt (helt orkeslös här). Höjde mig faktiskt med 20 kg väl på SM så det var verkligen en revansch och en sjukt rolig tävling var det!
SM gick i början av juli, så efter det körde jag på med tyngdlyftningen igen i någon månad innan jag började med schema för första gången. Hade ett tydligt mål med att nå lite av ”drömgränserna” 50-60 på tävlingen i september. Så gött att nå nytt tiotal :-)
Därefter har det gått riktigt bra utan några skador.
Det går framåt! :-)
Jag är så otroligt glad över tävlingen i lördags och hur den gick :-) Det var den andra serietävlingen för året, och vi fick åka upp till Väsby, Stockholm för att få tävla. Åkte upp redan på fredagskvällen och var framme sent på hotellet. Blev direkt hopp i säng för att komma upp till en tidig invägning på lördagsmorgonen. Vi alla åkte dit och vägde in oss, och sedan tillbaka till hotellet för en riktigt fin hotellfrulle. Bra start på dagen!
Vanligtvis får vi tjejer alltid tävla först, d.v.s. direkt efter invägningen och i första gruppen, men den här gången var det Elitserie-tjejerna som var denna första grupp, så det var lite annorlunda att få titta på tävlingarna först i några timmar innan jag själv fick tävla. Blev dock inte seg eller stördes inte av det, vilket var väldigt skönt!
Uppvärmningen till rycken gick jättebra upp till 45 kg. Därefter gjorde jag ett lyft på 47,5 kg som gick bra, och ville avsluta med ett sista uppvärmningslyft på 48 eller 49 kg, då jag skulle gå in på 50. Jag valde 49, men det lyftet fick jag inte till. Nehe.. det var ju dumt att inte den satt minns jag att jag tänkte ;-)
Härefter var stången klovad med 48, och då kände jag att jag lika gärna kan köra detta som mitt sista lyft. Ville bara sätta det sista, och gå in i tävlingen med en go känsla. Men den satt inte heller! Det sköna här var att det kändes bra i kroppen, och att jag missat två uppvärmningslyft blev mer som att: ”vad bra, nu har jag inte tagit ut mig så mycket”, haha :-)
”Normalt sätt” så kände jag själv att jag borde blivit väldigt nervös över bommarna och börjat noja över dem, men det blev verkligen inte så. Allt mitt fokus var redan ute på flaket på något sätt, och att det var där jag skulle prestera. Jag tänkte inte ens på bommarna. När jag friidrottade var mitt psyke inte alls såhär, det har långt ifrån alltid varit såhär. Tror snarare det aldrig har varit såhär. Det var ett lyft i taget, det var fokus här och nu. Inte så himla mycket på vad jag vill ska hända, eller vad som skulle kunna hända, inte vad jag gjort och inte gjort. Utan mer; vad gör jag nu. Jag går här, jag laddar, jag går fram till stången, jag får ett bra grepp, jag hittar balansen, jag kör. Grymt skönt!
Jag gick in på 50 kg, och tog därefter 53. Båda satt, kändes väldigt bra med god balans.
Sista lyftet ville jag ta 55 eller 56, och valde 56 eftersom det kändes så bra. Den satt även den! Lite framkant på detta lyft, men ändå stabilt.
Uppvärmningen till stöt gick kanon. Inga missar, och överstötarna satt kanon. Annars kan överstötarna för mig variera väldigt mycket; vissa pass har jag jättebra tryck och kontroll, andra inte. Så detta var riktigt skönt att känna.
Gick in på 59 kg, och tog därefter 63. Båda satt utan problem.
Med tanke på att jag klarade 56 kg i ryck, så innebar det att jag behövde ta 66 kg i stöt för att nå 122 kg och kvala till SM. Så 66 kg i sista stöten var givet.
Skak i armbågarna, men jag fick godkänt 2-1! Så jäkla glad!!!! Det här är så kul :-) Hade sånt tydligt mål med serieomgångarna här i vinter, och jag har nått dem redan i andra omgången. Så himla kul verkligen :-)
Älskar framstegen, vad som händer med både huvudet – den mentala biten, samt vad som händer med lyftningen. Tryggheten i lyftningen framförallt. Känslan av att den blir bättre och bättre, så att fokuset istället kan ligga på att ta i, slippa tänka alltför mycket på själva utförandet under tävling.
Nu blir det till att kila ner till AK, för första passet här efter tävlingen :-) Laddad!
Ett mejl från en av mina gamla online-klienter trillade in i min inkorg för ett par veckor sedan. Att jag har fått dig att älska träning gör mig så glad!! :-)
I lördags satte serien igång, och det på hemmaplan! För mig blev det fem personliga rekord med två st i Ryck (52, 55), i Stöt (63) och två st i sammanlagt (114, 118). Hade chans på SM-kval med 67 kg Stöt i sista lyftet, men fick tyvärr en rejäl gardin och var chanslös :-) Upp i hakan gick stången sen! Hade ingen koll alls på vad som hände, haha :-) Nästa tävling tar jag det!
